Livet är ganska bra i alla fall.

Trots att jag hade så himla ont och det snurrade värre än vanligt i dag så var det roligt att åka till jobbet.

Det var lite pyssel hela tiden, men inte nåt som påverkade mitt onda så mycket att jag inte kunde genomföra det.

Däremot tror jag inte att jag klarat av att servera 120 personer i dag eller skött diskmaskinen och lyft ner och upp koppar o fat osv.

Dessutom fick jag fika med några av mina arbetskamrater och blev dessutom bjuden på stekt sill och hemgjord potatismos.

Som pricken över i så kom min älskade Gammelsmurf och hämtade mig vid jobbet i dag så jag slapp släpa rollatorn upp o ner på bussen.

Det hade nog varit lite tufft, i alla fall få den av bussen när jag kom hem.

Här är ju inte nån trottoarkant utan man får lyfta ner den ända till vägen.

Men jag gillar att åka buss till o från jobbet, känner mig mera självständig och "vuxen" då.

Fast i bland är det mysigt när min älskling hämtar mig eller kör in mig om han är ledig.

Jag har nog världens bästa man. Snygg är han också.