Legat mest hela dagen, skalade potatisen och gick en liten runda med Bella.

Huvudvärk och illamående till o från.

I natt vid 0300 var jag ute med Bella och då trodde jag att jag skulle svimma.

När jag lagt mig flimrade det för ögonen. Det brukar hjälpa att blunda, men till o med det gjorde ont.

I går kväll började det, men efter ett par panodil blev det bättre. I morse fick jag lägga mig efter frukosten som var jobbig pga huvudvärken och kunde inte öppna grinden som jag brukar åt min älskade Gammelsmurf.

Bella och Ozzie tyckte det var toppen att matte låg i sängen. I bland kan Bella sova i samma säng som en katt, men annars gillar hon att jaga dom.

Jag tror inte hon vill döda dom utan det är det att det är så himla kul när dom springer.

Jag var fodervärd några år åt en Powder Puff kille. Han var så snäll och go och lekfull. Det var bara det att när vi var ute och gick så kunde han när vi mötte en intet ont anande människa göra ett utfall mot dom. Han bet dom inte, men om dom hoppade och skrek så var han överlycklig. Då var hans dag räddad, man såg på honom hur glad han var och det såg ut som om han gick och småfnissade för sig själv efteråt.

Den som inte småfnissade var jag för i regel slutade det med att jag fick en ordenlig utskällning av den utsatta personen för att jag inte höll reda på min "livsfarliga" hund. (det hade dom ju rätt i, han kunde ju varit farlig och dom blev ju rädda)

Nu blir det sängen för mig igen en stund.

I dag hade vi något gott till middag. Egentligen skulle det väl varit stek eller något mer avancerat eftersom det var söndag och vi hade varit i kyrkan och allt.

Efter som vi inte varit riktigt krya och därför inte engagerat oss i det där med planering av mat och sånt så stack vi in på kvantum i Åhus och skulle köpa nåt enkelt som pytt. Mich n älskade Gammelsmurf hittade en annan sorts pytt nämligen en med fiskbitar, potatis och soltorkade tomater och vanliga tomater.

När vi körde hem hämtade vi min dator hos Marcus, han hade fixat den åt mig. Erica åkte med oss till kyrkan för Marcus jobbade i dag. Han kom sedan till vår kyrka så vi körde hem ungdomarna. När vi kom hem med datorn och Och skulle starta upp den hittade vi en cd skiva med bilder från deras bröllop. Jättefina bilder.

I dag är det också en grå trist dag. Längtar efter lite sol nu.

Vill inte bli förkyld nu. Min älskade Gammelsmurf är förkyld och i går kväll hade jag frossa och i natt frös jag också. I dag kände jag mig lite hängig och snurrigare än vanligt. Ont i lederna också.

Däremot är det inte nåt fel på humöret, känner för att hitta på nåt skoj. Kanske möblera om någonstans. Tittade på min sambo, njae, vågar inte säga nåt för då sätter han igång. Det blir liksom inga små omändringar när vi skall möblera om.

Det är en av hans fina egenskaper att han gillar att förändra och förbättra hemmet. En del karlar muttrar så fort deras partners pratar om att skaffa nytt eller möblera om.

Min man han bleknade och suckade när jag talade om att ändra på något. Han ville helst ha allt precis som det alltid varit och sådan var min far och morfar också. Min svärfar också tror jag.

Är det för att män är mera rädda för förändringar i just hemmets trygga lugna vrå än vi kvinnor. Män ser kanske hemmet som ett revir. Eller är dom rädda att inte hitta sängen och teven. 

Min mosters man brukade säga när han gav sig iväg för att arbeta ett långt helgskift att var skall jag sova när jag kommer hem? Han sa det på skoj, för han visste att hans fru älskade att möblera om och alltid passade på när han var på jobbet.

En annan typisk grej är att en man kan ha samma kostym och skjorta o slips  hur många gånger som helst, men vi kvinnor klarar det inte. Vi vill förnya/förändra oss, ha något nytt i bland eller ändra på något.

I bland kläderna eller så är det håret.

Varför är vi sådana?

Är det typiskt kvinligt och manligt?

I lördags äntligen satte jag igång med att baka bullar och lussekatter. Har inte haft nån lust att baka på länge, inte ens sockerkaka till min älskade Gammelsmurf som han ju gillar.

Snart är det föresten dags för mjuk pepparkaka som han gillar ännumera.

Mina glasögon gick sönder också, skalmen alltså. Den är lagad massor av gånger. Tack o lov hade jag ett par andra bågar som jag knappt använt så dom tog jag med i dag och dom trasiga med så skulle optikern se om dom kunde flytta över glasen i dom andra.

Känns inget vidare att skaffa nya glasögon i november när det snart är jul.

Så i helgen utbröt alltså panik. Jag virrade runt och testade läsglasögon som låg lite överallt här i huset. Jag vill ju virka och läsa. Har svårt att bara sitta stilla, måste ha virkning eller nåt annat även när man ser på tv.

Det var lite synd om min Gammelsmurf för jag hade flyttat läsglasögonen, men han letade snabbt upp ett par andra.

Jag klarade i alla fall att både virka och läsa, fast jag fick blunda med ena ögat. Är nämligen när synt på ena ögat och långsynt på det andra. Läsglasögon har ju samma styrka på båda så man blev lite snurrig, men allt går.

På jobbet i dag blev jag lite irriterad. Den senaste sändningen bilder som jag skriver logglistor på har dom som lagt bilderna i kuvert bara slängt ner hur som helst och inte skrivit dit nummer ordentligt så man vet hur filerna sedan skall döpas. Det finns ju bestämda regler för det så att det sedan inte skall bli fel när någon söker på just den bilden.

Det är i alla fall skönt att veta att fler än jag kan göra fel. Fniss, dom har kanske en  praktikant där också. LER.

Ja är ju praktikant där jag är.

Regn regn och åter regn i dag, men man får vara tacksa att det inte blev snö i stället.

Det var skönt att komma hem i dag, min hjälte hade soppa färdigt, vegetarisk grönsakssoppa. MMMMMM.

Han är så gullig.

Jag ber så mycket om ursäkt, har varit för ivrig och tagit bort ett kryss för mycket.

Nu kan man åter skriva kommentarer vilket jag tycker är jätteroligt. 

Kram

Vaknade i dag och kände mig lite hängig, tänkte att det går väl över.

Åt lite tidig lunch, efter det blev jag jättedålig i maggen. Har känt av gallan till och från, men har inte haft något riktigt "anfall" på jättelänge. Tror det snart är dags, hade ont och mådde illa och kunde varken ligga eller sitta. Till slut gick jag en liten runda med hunden och var sedan ute i trädgården en stund. Det gick bra ett tag, men sedan kom allt upp och jag fick gå o lägga mig en stund. Nu känns det lite bättre. URK! 

Kom på att jag ätit salami i bland till frukost eller kvällsmat. INTE bra och inte ägg heller utom någon gång i bland med lång tid emellan. Ja, är man så dum så får man skylla sig själv. Det är bara det att när man mått bra en längre tid så glömmer man ju det där.

Bella är glad, hon har bäddat åt sig i vår säng och stormtrivs med mitt sällskap. Fast när husse kommer har hon glömt mig. 

Så vida jag inte går ut o sätter på kaffet, då rör sig den lilla nosen och hon tittar förhoppningsfullt på mig. Det blir bara mariekex eller pepparkaka för jag är inne i en sådan där villintebaka period. 

I år vet jag inte om jag kommer att baka några mandelmusslor, det var min make och min mamma som gillade dom. Det tog många år innan jag vågade mig på dom, men sedan har det varit tradition. Mina barn och mon älskade Gammelsmurf och hans barn är inga kakmonster i alla fall inte mandelmusslormonster. 

Däremot gillar Monica mina korintkakor så det gör jag nog,  men jag misstänker att gör godare själv. 

Gammelsmurfen gillar däremot mina sockerkakor bara jag inte stoppar i äpplen eller annat mojs i dom. 

I år åker jag till Karlskrona och fira jul, så får jag se nästa jul,då är Wylie större och lugnare i bilen. 

Hon är lite jobbig just nu, har inte tålamod att sitta stilla så länge. Förr somnade hon snabbt och sov nästan hela resan hem.

Julen ja, min mamma finns inte och inte Gustav. 2 som jag inte får köpa julklappar till. Det blir lite konstigt. 

Brukade ringa mamma på julaftonsmorgonen och önska god jul. Ringde på kvällen också och nyårsnatten och önskade gott nytt år osv. Hon var rolig, hon larmade kl 12 på nyårsnatten och när natten svarade önskade hon dom gott nytt år. Första året blev dom snopna, men sedan vande dom sig vid hennes sätt och humor. 

En nyårsafton överaskade dom henne och kom upp till henne på natten. Då satt hon där med tända ljus överallt och drack vin, dom fick varsitt glas och så skålade dom för det nya året. 

Nu var den personalen mycket trevlig och kunde nog anpassa sig efter sina vårdtagare. Det kan inte vara lätt att ställa om sig från att ha varit inne hos en förvirrad orolig vårdtagare och gå in till en som var sur o bitter och vresig och sedan komma in till min mamma som var glad och pigg och hängde med i vad som hände ute i världen. 

Hon var väldigt noga med hur hon såg ut och gillade att byta kläder. När hon orkade vara med i matsalen skulle hon alltid klä om först och piffa upp sig. Lite luktagott här o var och ren o fin. Halsband skulle det också vara.

När hon gick bort bad jag personalen göra henne fin och ta på det som dom tyckte hon skulle ha. Det blev det som jag själv nog hade valt.

När vi tömde garderoberna blev det 4 svarta säckar med kläder till Kupan. Mycket var knappt använt. 

Då blev jag ganska rörd, för jag minns när jag var barn och mamma skulle till jobbet och fick gå i väg i samma kläder som hon haft hela dagen för hon hade inget att byta med. Hon hade strumpor som var trasiga för hon hade inga andra att ta på sig. 

Skorna var trasiga och håret i hästsvans. Hon stod i gatukök om kvällarna, körde tidningar om morgnarna och städade på industrier om eftermiddagarna. Så fick hon köra och hämta o lämna sin dåvarande man på hans jobb för annars gick han inte o jobba. 

Tänk om hon fått det så bra som hon hade det ekonomiskt medan hon var ung och kunde njutit av det då, sluppit arbeta så mycket och aldrig få ut något av allt slitet.

En lugn dag, vi tog en lång promenad med Bella och sedan såg vi ett intressant program från en skogskyrkogård där dom som arbetade där berättade varför dom var där och hur det var att arbeta där.

Vi hade en enkel middag i dag. Stekt korv potatis, brun sås och brunkål. Efterrätt blev det också.

Nu i kväll är det lite råkallt och jag är ganska trött så det blir nog en tidig kväll.

Kanske lägger mig o läser färdigt en deckare som är lite dryg och småtråkig. 

Min älskade Gammelsmurf diskade i dag och låter mig använda hans bärbara dator då min (hans gamla) är hos Marcus för att han skall se om han kan få den att starta. Suck! 

Annars får jag väl skaffa en ny, det är bara själva "lådan" med hårddisk o sånt där i som jag behöver och den behöver inte ens vara så avancerad för mina behov så det kan väl inte kosta så mycket. 

Nu känns det att det är höst i alla fall. 

I går var mammas begravning, i samma kyrka som hon döptes, konfirmerades och gifte sig i.

Däremot var det inte samma präst. Fniss.

Det var en jättegullig tjej som heter Ann-Louise Trulsson.

Mamma ville ha Country Rhodes take me home med John Denver spelad och det fick hon också.

Vi var bara åtta personer och det var lagom.

Vi gick till församlingshemmet och åt landgång och tårta och pratade lite minnen.

I dag fick jag svar från doktorn, mitt huvud var helt normal. I alla fall insidan.

Min älskade Gammnelsmurf ringde mig och sa att brevet kommit så jag bad honom öppna och läsa. Han skickade sms och sa att jag var normal.

När jag kom hem hade han lagat bruna bönor och köttbullar och ändå hann han hämta mig uppe vid stora vägen när jag kommit med bussen. Han är en ängel.