I dag var Marcus och Erica barn (hund)vakter dvs dom skulle passa Bella och ta ut henne.

Passa henne var inga problem för hon lämnade inte sovrummet, men att få ut henne gick inte. Hon litar inte på någon, hon tror att dom skall kidnappa henne och föra henne till en sån där läskig hundgård som hon var på i Polen.

När hon kom till Sverige var hon först i ett jourhem innan hon kom till oss och det har tagit lång tid (snart ett år) innan hon lät oss komme nära henne. Lyfta upp går inte utan att hon försöka bitas, men vi kan kela med henne och hon ligger i våra sängar även när vi är där. Hennes stora favorit och stora trygghet är min käre sambo, Gammelsmurfen. Alla våra djur avgudar honom vilket inte är konstigt. Han gosar med dom och försvarar dom när jag kommer med kam och sax.

Han är så lugn och ägnar mycket tid med dom och tar det så försiktigt. Han är lite av en djurpsykolog, har läst en del om hundar också.

I dag var vi hos min mamma.

Min dotter och yngste son var där också.

Det är inte mycket kvar av min mamma, först kände hon inte igen mig. Det kändes lite konstigt.

Sedan fikade vi, hon åt inget, men drack te. Hon sov mycket medan vi var där. Så genom trött och man hörde hur svårt hon hade att hosta.

I bland var hon som vanligt och skojade lite. Det kändes skönt att se och höra att hon var sig själv i bland. Hon hade inte försvunnit helt.

Dom som har föräldrar som blir dementa måste ha det jättejobbigt. Tyckte det var ruskigt att hon inte kände igen mig med en gång.

Så löjlig jag är, 54 år och gnäller för att mamma inte kände igen mig med en gång.

Det är ju så att mamma har alltid så länge jag minns varit stark och klok och fixat allt, inte konstigt att man då reagerar när man ser henne svag och lite förvirrad.

Hon var så fin och det var så prydligt omkring henne. Luktade lite parfym och kosmetika hade hon tagit lite i ansiktet.

Det är min mamma det. Vill inte visa sig svag eller hjälplös. Det skall se fint ut utåt och eländet håller man för sig själv.

Hur illa det än är så skulle hon inte vilja att hennes dotter eller barnbarn skulle se det.

Jag är faktiskt inte så lite stolt över min mamma även om vi inte alltid förstått varandra så bra.

Min dotter var med i dag och hon var så söt och pigg.

MIn yngste son var på gott humör och nu har han äntligen fått fast på kommunen i Karlskrona.

Min älskade sambo Gammelsmurfen var gullig som vanligt och fixade fikat och vi bar ner trädgårdsmöblerna åt mamma.

Tömde blomkrukorna i trädgården gjorde min son och sambo.

På hemvägen blev det en hamburjare i Karlshamn för vi var hungriga.

Gissa om Bella var glad när vi kom hem.