Mulet och lite regn.

Jag vaknade redan 0730 vilket var olikt mig. När min älskade Gammelsmurf o jag ätit frukost och han kört vid ca kvart i 6 på morgonen brukar jag o Bella lägga oss och då vaknar vi i regel inte förrän 0830. Så det har varit en skön morgon i dag, har redan druckit kaffe och hinner skriva en blogg. Har skickat iväg en betalning till Vartofta garn där jag beställt "några"nystan garn. Håller ju på med mormorsrutor i lila,vitt och svart. Att handarbeta är bra terapi, det rensar hjärnan på något sätt. Det lugnar och man kan låta tankarna gå som dom vill. En del säger att dom känner så när dom joggar eller håller på med något annat som dom gillar.

När jag är ute o går med hunden känner jag samma sak. Nu är jag och hunden inte särskilt mycket för att gå långa promenader vilket är tråkigt. Skulle behövt en stor dobermann som värkligen tvingade ut oss, men om jag känner mig själv rätt så hade den också blivit lika lat.

Jag skall nog inte skaffa flera hundar, är definitivt inte bra på att fostra hundar. Konstigt att mina barn blev så bra som dom blev.

Enligt alla böcker man läste om barnuppfostran och hunduppfostran och alla tv program jag sett om hur barn och hundar skall fostrat så borde min Gustav blivit ett riktigt monster och barnen riktiga vildar.

Enligt hundboken om hur man uppfostrar sin valp skulle valpen ha en bestämd sovplats  och en bestämd matplats. Jo då det hade ju Gustav, han sov alltid bakom min rygg i min säng och åt gjorde han på kökssoffan bredvid mig.

Det var kanske inte riktigt så dom menade i hundboken, men bestämd plats var det och det var han själv som bestämde var han skulle äta o sova.

Jag smälte ju när jag såg dom stora bruna bedjande ögonen.

När han sedan kom hit till Gammelsmurfen och såg hur hans hundar levde och att dom åt på golvet så började han bete sig allt mer som dom, men sov fortfarande till sista natten han levde bakom min rygg.

Enligt mediet min äldste son känner skall min mamma ha kommit över till andra sidan och hennes familj hade tagit emot henne. Resan var omtumlande för henne och det tog tid för henne att finna sig till rätta. Jo det kan jag nog tänka mig för min mamma trodde inte på ett liv efter detta. Hon var övertygad om att när man dog var allt slut. medan jag nog alltid trott på en fortsättning. Hon var ganska irriterad på mig och min tro i bland, men samtidigt tror jag hon att hon innerst inne visste att det fanns en Gud och något mer efter detta livet.

Jag önskar att mediet har rätt och att hon verkligen är där med sin familj. Sina syskon och föräldrar.